När jag försökte förutspå en hållbar framtid

Mariefreds Tidning Måsen V22 2022


När jag försökte förutspå en hållbar framtid

För snart 30 år sedan skrev jag en uppsats som var en framtidsvision om Stockholm år 2020. Det var Miljöförvaltningen i Stockholm som hade utlyst en uppsatstävling för gymnasieelever där man skulle skriva en vision om ett framtida Stockholm. Jag vann tävlingen med min berättelse om en hund (konstigt nog, eftersom jag inte ens hade någon hund då) som gick på en promenad genom Stockholm och berättade om vad han såg. Det var alltifrån solcellsdrivna bussar och nattliga varutransporter i tunnelbanan, till ett stort växthus i Kungsträdgården och en livlig fisk- och grönsaksmarknad vid Skeppsbron där man kunde köpa närodlat och lokalproducerat. Gatorna grönskade av träd och buskar, luften var ren.


Det var alltså en 22-årig Helena (jag hade precis påbörjat min första miljöutbildning) som beskrev ett drömscenario av en framtid där klimat- och miljöproblemen var ett minne blott och man levde modernt och bekvämt utan att påverka miljön på samma sätt som vi gör idag. Och som sagt – visionen gällde år 2020. Förrförra året. Man kan väl lugnt säga att det kanske inte riktigt blev som jag hoppades och drömde om…


Förra veckan var jag på en föreläsning som Strängnäs kommun bjudit in till (jag skrev om den här i Måsen). Föreläsare var Rebecka Carlsson – en otroligt kunnig och inspirerande kvinna – som pratade om exponentiella teknologier som kan användas för att skapa ett mer hållbart samhälle. Bland annat berättade hon att en tidigare kurskollega till henne jobbade med att utveckla golv som genererar el när man går på det, och att en annan skapat en solcellsdriven elbil. Hon berättade också om teknik för att kunna färdas med tåg i ett rör med vacuum och därmed kunna resa mellan Stockholm och Berlin på 45 minuter. Det handlade helt enkelt om hur vi med hjälp av teknikutvecklingen kan spara energi, minska utsläppen och leva mer hållbart.


En del kändes onekligen som rena science fiction, men samtidigt en smula hoppfullt eftersom vi översköljs med skrämmande fakta om hur illa ställt det är för vår planet. Enligt FNs klimatpanel IPCCs senaste rapport (som kom för ungefär en månad sedan) är läget (fortfarande) akut. Gapet för att ligga i linje med 1,5-gradersmålet växer och utsläppen ökar globalt. Drastiska utsläppsminskningar krävs och länder som Sverige behöver gå före och visa vägen.


Samma vecka höll jag en utbildning om hur företag kan jobba mer med hållbarhet som en del av sin affär och verksamhet. Hur de alltså kan bidra till en mer hållbar värld samtidigt som de driver företag, skapar arbetstillfällen och tjänar pengar. Många tittar på att gå från att sälja varor till att erbjuda tjänster, till exempel företag som inte bara säljer utan även hyr ut sina produkter. Det som kallas delningsekonomi och innebär att vi inte måste äga allt vi behöver. Det är troligen en viktig nyckel till ett mer hållbart samhälle, precis som att köpa mer begagnat och äta mer växtbaserat och mindre samt bättre kött. Använda energi smartare och helt övergå till förnybar energi.


Ida Norström var en av paneldeltagarna på föreläsningen i Strängnäs. Hon är utbildad elektriker och VD på ett lokalt företag som utför elinstallationer med fokus på energieffektivitet och smarta lösningar. Hon är ungefär lika gammal som jag var när jag skrev den där framtidsuppsatsen. Ida är väldigt positiv till nya tekniska lösningar och menade att det i framtiden kommer att vara ”enkelt, bekvämt och finnas teknik som automatiskt gör det lätt att leva hållbart”. Jag hoppas att Idas framtidsvision kommer att stämma bättre än vad min gjorde, även om vi kommit en bit på vägen. Fundera gärna på hur din vision om ett hållbart samhälle i framtiden ser ut.