Att veta men ändå inte göra

Mariefreds Tidning Måsen 200126


Att veta men ändå inte göra


Ibland funderar jag på varför vissa människor inte verkar vilja ställa om till en mer hållbar livsstil, även fast de vet att vårt sätt att leva påverkar klimatet. Vi har känt till klimatförändringarna länge och börjar även se allt fler effekter av dem, både här hemma med den uteblivna vintern och på andra sidan jorden där skogsbränder härjat i Australien.


FNs klimatpanel IPCC (som grundades 1988 och består av forskare från hela världen) är enade om att det är mänsklig aktivitet som påverkar klimatet. Samtidigt fortsätter koldioxidutsläppen att öka. Det räcker alltså inte att veta om hur det ligger till för att vi människor ska förändra vårt beteende.


Förra veckan var jag på en föreläsning med klimatpsykologen Kata Nylén som konstaterade att vi människor gör många saker fast vi vet att de är skadliga. Man kan jämföra med rökning – alla vet att det är farligt, men ändå röker många. Självklart är information och utbildning viktig, men det leder inte automatiskt till förändring, inte ens om vi vill förändras. Det behövs något mer. Frågan är vad?


Vi påverkas mycket av vad andra människor omkring oss gör, av normen i samhället. I exemplet rökning kan man tänka att det är lättare att bli rökare om ens närmaste vänner är det, och på samma sätt är det enklare att sluta röka om man mest umgås med icke-rökare. Nyligen hörde jag psykiatrikern Anders Hansens vinterprat i P1 där han pratar om vår drivkraft att vilja tillhöra en grupp, att känna gemenskap och få bekräftelse från omgivningen på att man ”gör rätt”. Man vill helt enkelt vara en i gänget, följa samhällsnormen. Men normen behöver bli mer hållbar. Frågan är hur? Det är något jag vill återkomma till i kommande krönikor. Till dess får gärna du, kära läsare, fundera på vad en hållbar livsstil innebär för dig.